Capriole

 

Egentligen skulle jag vara i torsdagsgruppen som är grupp nr. 3 (2:an är lite lättare och 1:an är den allra lättaste för nybörjare), men jag hade inte möjlighet denna och nästa torsdag (bortrest!), så jag fick vara med två lektioner i onsdagsgruppen (Grupp 2) istället.

 

Den var lite för lätt för mig, insåg jag på plats. Alla i gruppen hade inte ens riktigt koll på hur man reglerar tempot och jag kände att jag hade hunnit jobba betydligt mer tekniskt än de andra i gruppen. Småtjejerna sparkade på sina hästar som om de vore badtunnor, ungefär konstant hela ridlektionen. (Inte så hårt dock, lyckligtvis!!) Jag tyckte lite synd om deras små ponnier... Och läraren röt ifrån tillslut. Bra.

• Skritt och trav (lättridning), på volt, fyrkantsspår
• Turas om att vara i täten

 

 

Jag kände mig minst sagt lite malplacerad. Där kom jag med mitt stora åbäk Mr W, bakom alla de små ponnierna. Det blev liksom lite komiskt... "Tripp, trapp, trull".. och så GÖRAN längst bak!! Alltså jag då! ;-) Eller ja, vi var två vuxna i gruppen iofs. Men hon var bakom mig. Så det blev istället "tripp, trapp, trull... och så GÖRAN och GREGER". Inte så mycket mer logiskt det. Det var väl en syn som publiken sent kommer glömma, gissar jag. Alla de där små söta ponnierna och så två förvuxna bjässar med två tanter kravlande på sina ryggar. Hela tåget av ekipage lika vilsna. Med armarna och benen överallt. Och så de där stackars hästarna som bara försöker förstå.

 

Jaja... man får väl försöka skratta åt det. Så gott det går.

 

Även om lektionen i helhet kändes ganska basic och jag tycker inte riktigt att jag lärde mig något nytt, så kan jag se att den var nyttig för mig. Dels fick jag öva på lättridningen. Den är fortfarande inte det vackraste ens ögon kan skåda på denna jord. :-D Och så fick jag öva på att hålla koll på avståndet till ekipaget framför. Och det ska jag säga, det var inte det lättaste!! Mr W's kliv var ju ungefär dubbelt så stora som de små ponniernas söta små kliv. De skulle typ kunna öva slalom mellan hans ben, tror jag. Så jag fick hålla in honom koooooonstant för att han inte skulle trampa över och göra köttfärs av småttingarna.

 

 

Nja.. alltså... Den kändes inte så givande. Men jag ser fram emot att snart kunna vara med på torsdagslektionerna istället och hoppas att det är en högre nivå där och kanske lite fler vuxna. Så jag slipper känna mig som en anka bland svanar, så att säga... ;-)

 

Rent kunskapsmässigt är jag ju nu betydligt stabilare och bättre koordinerad än jag t.ex. var vid lektion 3 (finns att läsa här), där jag försöker beskriva hur det känns att vara nybörjare. Där var jag ju ett enda framflygande kaos på hästryggen. Haha! Nu är jag väl fortfarande ett kaos, men ett lite mer ordnat sådant. Jag vet på ett ungefär hur jag ska koppla ihop alla hjälperna för att jag och hästen ska komma överens. Åt samma håll iaf. Ungefär i samma takt. Visst händer det fortfarande att jag rider till höger och hästen åt vänster, eller att hästen stannar när jag fortsätter. I några sekunder. (Harkel...) Men dessa tillfällen blir allt färre och färre... Vilket jag är bejublande glad för!!!