Lektion 18 (isis) - lösgjordhet och skolor

 
 
Ja... jag vet.... Smäll med linjal på fingrarna. Jag sköter inte mitt bloggande så bra. ;-) Jag ligger *harkel* 22 lektioner efter att skriva om. Haha. Men om jag bloggar varje dag nu så hinner jag kanske ikapp...? Och så ska jag ju berätta min hemlighet. (Men den får komma om 10 lektioner fram.)
 
Denna lektion jobbade vi med:
  • Lösgjordhet
  • Hästens form, lång och låg
  • Öppna i volter och spiraler
  • Intervallträning mellan samlad skritt och samlad tölt
 
Idag var första gången jag kände att... Wow, jag börjar få en fin sits!! :D Bara det förtjänar ju en rungande applåd! Nu har jag lärt mig att böja på armbågarna. Det sitter naturligt, inte bara ibland när jag kommer på att tänka på det. Och fötterna är inte längre några balettdansande klossar som står rakt ut som horn ur hästens sida, utan hälarna hålls stadigt ner, med ett jämt tryck i stigbyglarna. Precis som det ska vara. Tror jag iaf. Upplever jag, iaf.
 
Just detta med böjda armbågar och stadiga hälar har varit två viktiga utvecklingsområden i min ridning. Jag har slitit hårt med att få det automatiserat, så att sitsen är bra även om jag inte hela tiden måste tänka aktivt på den. Nu har jag väl "bara" ett tydligt problem kvar och det är att få till rätt vinkling på handlederna. (För bara det där med hur man håller ett bra tygeltag är ju uppenbarligen en hel vetenskap...!) Vilket givetvis inte betyder att jag i övrigt nu har en fullfjädrad, färdigsmörjd dressyrsits. =D Det betyder bara att det inte längre ser helt katastrof ut. ;-)
 

Min grymma privatinstruktör inledde lektionen med att få mig att jobba ner hästen i en lång och låg form. I skritt. Ge efter lite på tyglarna och ställa och böja och gå i volter och mjuka upp alla leder i kroppen genom olika sådana övningar. Jag måste väl erkänna att jag ändå inte riktigt förstod vad jag sysslade med... Hur gör man rent konkret för att få en lång och låg form?? Mer än att ge efter på tyglarna...??? Det känns väldigt luddigt för mig. Någon som kan förklara?
 
Ibland hamnade hästen bakom tygeln. Just den hästen jag rider på dessa lektionerna har en tendens att försöka komma ifrån jobbet genom att dra in nosen mot bringan. Men jag har ytterst svårt att se när hästen gör det, från hästryggen. :-/
 
Vi jobbade vidare med öppna idag, men på ett nytt sätt. Idag skulle jag rida öppna, samt därefter rakställning (eller bara "vanligt böjd"), intervallvis i spiraler. Börja på en stor volt och jobba mig inåt mitten, i mindre och mindre volter. Och sedan ut igen, öka storleken på volten successivt. Och hela tiden variera öppnan med att rakställa, så att övningen inte blir för tung för hästen. Några steg öppna, några steg "vanligt". Ah.. ni förstår säkert...
 
Det svåra i övningen tyckte jag var att få till bra och runda volter och hålla koll på att storleken verkligen blev större resp. mindre - men inte i för snabb takt. Det var också svårt att bedöma om vi gick i en jämn takt och med en konstant tvärning inåt. När volten blir riktigt liten blir det även svårt att veta om jag rider i en öppna eller om jag bara spårar en liten volt. =O Någon som fattar vad jag menar?? Alltså tillslut vet man ju knappt vad som är vad. :O
 
Vi avslutade lektionen med gångartsarbete i intervaller. Samlad skritt, upp i samlad tölt, ner i samlad skritt, upp i samlad tölt etc. UTAN några travinslag!! Var ju målet. Och det lyckades nästan. Det blir iaf bättre för varje lektion! Men fortfarande händer det att vi hamnar i något travsteg i slutet av övergången tillbaka till skritt, vilket instruktören förklarar beror på att jag tappar bakbenen när jag bromsar ner så att de "släpar" efter och formen blir för lång.
 
Detta åtgärdade vi genom att jag testade att fokusera på att överböja hästen lite just i övergången, för att behålla en högre samling. Det är förstås inget som ska behöva göras i framtiden, men det var nyttigt att känna hur jag skulle hitta det... behålla hästen "ihopsamlad". Jag blev även tipsad om att bromsa med innertygeln och ha en passiv sits i övergången/nedgången. Vet inte om jag helt greppade varför dock... Eller jag minns inte längre! :D
 
 
Reflektioner efter lektionen...
 
Vilken kvalitétslektion!! Jag lär mig så makalöst mycket av denna instruktör. Och vilken fin form hästen landade i mot slutet av lektionen!! Vackert att se. Han är så fin! <3 Det får bli mina avslutande känslor för dagen.
 

Veckans favoritklipp - horse rescue

 
Nja, favoritklipp kan man väl kanske inte kalla det. Men det är ju intressant hur människor kan tro att de kan rida flera stycken i grupp, med tunga hästar, över en is. Hur tänkte de där...??? :-/ Stackars pållar. <3 Skönt att det slutade bra!
 
 
 

Lektion 23 - volter i alla gångarter

 
 
Denna lektion jobbade vi med:
  • Voltarbete i alla gångarter
 
Dagens lektion blev en uppföljning på dressyrkursen - voltarbete i samtliga gångarter. Lättare sagt än gjort. Jag lyckades ju inte så bra med detta på dressyrkursen. Första dagen hade jag en häst som kastade sig framåt utan sans och betänklighet, så att jag nästan höll på att flyga genom taket och smaka talltoppar, och dagen efter fick jag istället rida en gräsmagad soffpotatis som släpade benen efter sig. Ingen av dem gav mig någon ljuvlig känsla av galopp på volt, och ingen av dem lyckades jag ge någon ljuvlig upplevelse av en ryttare i kontroll.
 
Idag var det upp till bevis.
 
Men jag fick samma häst som sist! Både bra och dåligt. En jättefin och charmig häst med alldeles lagom stora proportioner! Men... som jag antydde... Inte världens motor i den ponnyn inte! Men vackert face har den iaf, den här ljuvliga pållen. Och äntligen kom jag ihåg att fotografera oss!!! Håll tillgodo! Här kommer några selfies!! =D
 
 
 
Men jag kämpade på. Försökte få ihop honom lite i skritten och traven. Lyckades väl delvis. Han var stel och stretade mest emot. Jag försökte tänka på sitsen till minsta lilla detalj. Ner med hälarna, ner med händerna, avslappnade armar, titta längre bort, avslappnade axlar, starkt bål etc. etc. etc. etc. och lättnaden var enorm när jag var den enda i gruppen som inte fick någon kritik i traven (vilket är ovanligt och ett gott tecken - min lärare älskar att kritisera)!
 
Jag kände mig - med något modifierad sanning - som ett dressyrproffs. Ända tills... galoppen. Den förbarskade galoppen. Den tar mig på bar gärning varje gång!!! Den "klär av mig" och avslöjar mig som den novis jag verkligen är. Med noll koll och balans. :-(
 
Galoppfattningen satt och framåt kom vi, men jag fick peta till några gånger med spöt under framfarten för att hästen inte skulle tappa motivationen. Det största problemet var dock min sits, som totalt falerar varje gång jag ska försöka mig på att gå över från den trygga traven till den stormiga galoppen. Som det alltid blir. Jag har inte hittat hemligheten till att kunna slappna av med benen i galoppen än utan sitter fortfarande och kniper som en krabba om magen på hästen. Samt att mina händer kör sitt eget race någonstans ovanför/runtom/under halsen på hästen. Fladdrar och fumlar och skumpar och skrämmer vettet ur vilken vapendragare som helst.
 
Suck.
 
Jag kommer aldrig lära mig det där. Det där att galoppera snyggt och balanserat.
 
Jag tror jag sätter mig på en stubbe och gråter några fontäner... Vi hörs en ny dag! <3 ;-)