Lektion 28 - ny ridgrupp!

 
 
 
Denna lektion jobbade vi med:
  • Voltarbete i trav, skritt och galopp
 
Idag har jag avancerat upp till en svårare grupp (grupp 4) och rider därför nu lektion på måndagar istället för torsdagar. Man kan ju undra lite över det, med tanke på att det gick så uselt på senaste privatlektionen. Men uppenbarligen tror läraren på mig, hur det nu kan komma sig, och jag är tacksam över att få denna chansen att få jobba lite hårdare på en högre nivå. Jag ser fram emot att lära mig av de andra i denna gruppen.
 
Jag var nervös. Givetvis. Detta är en grupp med riktigt duktiga och rutinerade tjejer. De flesta av dem runt 9-12 år och har ridit ca. 3-5 år. I denna grupp ska man kunna hantera galoppen, börja på allvar med hoppning och jobba med hästens form. Dressyren ligger på Lätt C1-2-nivå.
 
Läraren brukar alltid vara väldigt hård mot mig. Hårdare mot mig än de andra i gruppen. Antagligen dels för att jag är vuxen och förväntas göra allt bättre och lära mig allt snabbare än alla barn (Vet dock inte vem som har fått för sig att man skulle ha så mycket lättare för att lära sig rida som vuxen?? Tveksam till det. Barn är betydligt modigare och smidigare, enligt min uppfattning.) och dels för att hon vet att jag är ambitiös och vill gå långt. Så hon sätter höga och stenhårda krav på mig. Jag tycker det är bra. Samtidigt som jag ibland känner mig alldeles nertryckt i hasorna av det och flera gånger har gått hem med gråten i halsen från lektionen.
 
Idag var en sån lektion. En sån där lektion när hon fick mig att känna mig riktigt usel. (Jo, jag ska byta både ridlärare och ridskola nu till årsskiftet!). Och förutsättningarna var ju inte vidare bra heller eftersom jag fick samma häst som sist på privatlektionen då allt gick fel. Den hästen som var lite småhalt och gick snett och drog inåt i hörnen. Att hästen hade problem med sitt vänstra bakben visste jag inte vid detta laget, vill jag poängtera!! Det har jag fått bekräftat efteråt. Annars hade jag vägrat ridit den. Jag hade påtalat gången innan att hästen kändes halt och att något var konstigt, men läraren viftade bort den och menade att hästen var synad in i minsta detalj och det var inget fel på den. Den var bara otränad, då den är ny på ridskolan och har stått oriden ett bra tag.
 
Jag köpte den förklaringen eftersom jag inte kan något själv om hästar och hälsa. Idag skulle jag rida samma häst och jag hade samma problem. Förutom att hon drog inåt konstant så var hon även svår att få upp i galopp. Det hade nog inget med benet att göra, utan hon har helt enkelt en trög motor och har alltid haft. Man behöver spö på henne för att få någon reaktion. Men något spö fick jag inte använda mig av idag (ibland får vi det och ibland inte, det följer inget särskilt mönster) och just denna lektion var hon trögare än vanligt. Helt omöjlig att få upp i galopp.
 
Idag tränade vi alla gångarter på volt. Hon var riktigt fin och framåt i skritten och traven och jag fick till en riktigt fin form på henne!! Upplevde jag iaf själv. Hon frustade och trampade och kändes mjuk och fin i handen. Allt kändes väldigt bra och jag kände att jag hängde med på de andras nivå i gruppen - ända tills den där #()#€"&%!! galoppen. Så fort jag gör galoppfattningen är det som om hon bara kastar sig inåt, (i bästa fall) tar några skutt och sedan går tillbaka i trav igen. I de flesta fall kom det inte ens några galoppsprång utan hon bara drog inåt och rusade iväg i slängtrav. I helt fel riktning dessutom.
 
Bara pinsamt. Och det blev sämre och sämre för varje gång jag försökte få upp henne i galopp. Det var som om hon inte orkade. Högergaloppen var än mer omöjlig än vänstergaloppen. Jag spekulerar i det tysta om det kan ha med hennes ena bakben att göra...? Kan det vara så att hon är så trött och otränad och dessutom har lite ont så att hon inte vill/kan/orkar galoppera???? Hon ska uppenbarligen ha stått stilla och inte blivit riden på många månader, pga. en tidigare skada.
 
Reflektion efter lektionen...
 
Alltså förutom galoppen så var det en bra lektion där jag kände att jag presterade allt jag hade att ge! Jag var 110% fokuserad. Jag försökte tänka på att vara försiktig med munnen eftersom jag vet att hon är känslig och jag försökte hela tiden ha henne "mellan hand och skänkel". Vad det nu betyder... Lilla C verkade tycka det var kul att jobba på och det ser jag som den största bekräftelsen. Tack Lilla C! <3 Lilla hjärtat.
 

DEBUT: MIN FÖRSTA HOPPTÄVLING!!

 
 
I helgen (för några helger sedan, för jag är efter i bloggandet ;-)) debuterade jag på hoppbanan. Och brilljerade STORT. (Eller inte...?) :-P
 
Och nu undrar ni väl hur många meter höga hindrena var? Nja.. alltså... *harkel* Om jag ska vara ärlig så var detta bara en lokal tävling på min o-flashiga ridskola, med alldeles ynkligt låg nivå av prestigekänsla.
 
Jag valde att ta det riktigt, barnsligt lugnt och skrev upp mig på att tävla på lägsta nivå. Dvs. där bommarna sitter så lågt att man i det närmaste kan KLIVA över dem. Jag vågade inte vara högmodig och tro att jag skulle kunna hantera något mer utmanande än så, när jag aldrig tidigare har tävlat. (För visst måste det ändå räknas som en tävling när det är en applåderande publik och rosetter till de som ridit felfritt? =D)
 
 
(Jag och Fjuttis)
 
Fegis? Ja... kanske. Och tur var väl det, för jag blev tilldelad Fjuttis (som jag har skrivit om tidigare att jag är smått skräckslagen för att rida). Hade vi försökt oss på några högre hinder så hade jag spottat talltoppar vid det här laget, och klöst taggkvistar ur baken. Nä. Vi valde att skumpa fram i kontrollerad trav och studsa lite enkelt över hindrena. Nemas problemas. Som om man inte hade gjort annat. Bara att titta dit man skulle och inte glömma banan. Och jag menar - bara det var en bedrift för mig, som aldrig har övat någon slags bana förut! Och som dessutom har ett minne på nivå med en alzheimersdrabbad åldring.
 
Jag var där 12.00 för att göra iordning Fjuttis, sen gick vi väl banan runt 13.00 tror jag och så var framhoppningen 13.30 (om jag minns rätt?) och tävlingen började 14.00 för lägsta klassen. Dvs. JAG samt några andra små filurer på 7-8 år som red som drottningar/kungar. Jag försökte göra detsamma.
 
Felfritt. Helt totalt felfritt! Ingen felstyrning, ingen vägran, ingen rivning. Bara en häst med riktigt skön attityd och egen motor, och en ryttare som för det mesta hängde på. Man kan ju inte tro sina ögon och öron... Att det skulle kunna gå så bra.
 
Jag fick en rosett iaf och en värmande applåd.
 
(Två av mina favoritgossar. Dock ej på ryggen.)
 
 
Och jag hade inte ens haft vett att bli nervös...
 

Lektion 27 (privat) - trav på volt och galoppträning

 
 
 
Denna lektion jobbade vi med:
  • Voltarbete i trav och skritt
  • Galoppträning (finns på film!)
 
Efter de senaste lektionernas galoppdraman kände jag att måttet var rågat! Jag måste få bukt med den där #&/(")%#(!!! galoppen. Så jag "beställde" en privatlektion med läraren och kommer fortsätta ta privatlektioner vid sidan av grupplektionerna tills jag känner att galoppen har landat. Det är alltså inte fattningen jag har problem med utan att följa med avslappnat och balanserat i rytmen och farten.
 
Idag var första gången som jag fick pröva att rida på Lilla C, som skulle bli min trogna följeslagare i framtiden. Hon hade gjort sig illa förra veckan så jag kunde inte rida henne då utan blev istället tilldelad skräckhästen Fjuttis (Mer om det HÄR!). Hon hade skrapat upp ett stort sår i ansiktet, som gick ner över nosen. Denna veckan såg såret så pass fint ut att läraren tyckte att jag kunde få rida henne. Men ville att jag skulle tänka på att vara försiktig med händerna/tyglarna. Det lovade jag naturligtvis att vara. (Jag har aldrig varit en hårdhänt person, snarare är jag nog för försiktig...)
 
Det fick jag ju omgående kritik för, sedan när lektionen startade. Att jag inte hade kontakt med munnen och att tyglarna glappade. Men jag vågade ju knappt ta i dem!! :-/ Det kändes skitjobbigt att rida henne när jag visste att hon hade ont i ansiktet. Men jag fick skärpa till mig sa läraren och ta ett stadigare tag.
 
Det första jag reagerade på var att Lilla C gick väldigt hackigt. Det kändes jättekonstigt i traven framförallt. Hon haltade, det var väldigt tydligt. Jag kommenterade det men läraren viftade bort det och kontrade med att det bara var jag som inte kan rida ordentligt. Vilket ju visserligen är alldeles fullt och riktigt, men min känsla att Lilla C haltade kvarstod oavsett min ridförmåga. (Läraren är en väldigt sträng och auktoritär lärare, så sådana kommentarer är inte ovanliga. ;-) ) Men läraren blir innerligt irriterad över mina påtalanden och menade att jag minsann inte hade förmåga att känna om hästen var halt eller inte. Jag skulle "hålla truten" och göra som hon sa och lita på att det inte var något fel med hästen. (Det skulle några dagar senare visa sig att denna häst fick tas ur tjänst ett tag, då något verkligen VAR fel med hennes ben! Hon hade uppenbarligen någon skadad nerv, eller vad det nu var.)
 
Jag kände också att Lilla C drog mycket inåt i hörnpasseringarna. Något som jag inte riktigt känner igen att jag brukar ha problem med när jag rider andra hästar. Jag undrade försiktigt vad jag gjorde för fel och läraren svarade barskt att jag bara skulle styra ordentligt. Om någon annan har något mer konstruktivt svar att ge mig så är det välkommet!! (Jag tror att man kan se mitt problem lite på filmen som kommer nedan...)
 
Hur som haver. Idag skulle vi fokusera på att känna in galoppen och bara följa med... följa med... hitta rytmen... hitta känslan. Men innan dess värmde vi upp i skritt och trav på en volt. Runt, runt. Inte något vidare utmanande egentligen. Jag skötte mig väl rimligtvis bra, men hade som sagt svårt att hålla ut henne på banan i hörnen. Hon drog inåt, inåt. Jag fick parera med innerskänkeln tills jag hade mjölksyra ut i öronen och nackhåret stod ragg på mig. För att inte tala om att driva. Hon är ganska seg bitvis, denna häst.

När det var dags för galoppen gick vi över till fyrkantsspåret så att vi hade hela banan att spela på. Och det behövdes uppenbarligen. Mitt första problem var att jag knappt ens fick upp henne i galopp. Jag försökte och försökte, drev och drev, så svettet yrde om skallen på mig. Men nja... Ibland fick jag till det. Ibland inte. Det var som om hon inte orkade. Eller kanske som om hon hade ont??  Tanken slog mig och jag vågade inte driva på för mycket heller då. Ibland när jag väl fick upp henne i galopp saktade hon ganska snart ner igen. Och läraren stod och gapade och skrek och jag blev mer och mer frustrerad.

Men haltningen tyckte jag, lyckligtvis, blev bättre efter en stunds uppvärmning och ser inte så illa ut på filmen!

 

FILM - Obs. obs!! Varning!! Daniel var tvungen att sitta bakom glasvägg och filma. Och den glasväggen hade sedan länge glömt bort vad en trasa och lite såpa är för något.... ;-)

Nå... Vad har ni att säga om detta spektakel? :-D Ser det ut som om jag och Lilla C är överens?

 

Jag hade problem att styra henne. Men på långsidorna gick det bättre. Ibland blev jag så ivrig i att få ut henne på banan igen att jag inte bara tog ut yttertygeln utan även drog över innerhanden lite, över manken. Det fick man visst INTE göra, bannade mig läraren. Så det blev en ny lärdom idag. (Men så har jag fått lära mig att det är ok att göra när jag rider islandshästar!? :-O Är det annorlunda där mellan storhästridning och islandshästridning? Någon som vet?)

Läraren påminde mig flera gånger om tygeltagen. Att tänka på att ett ledande tygeltag inte får stanna där ute utan att jag ska ta in armen direkt igen efter att jag har givit signalen. Men då undrar jag, ska jag ta in armen direkt även om hästen inte ens har reagerat på min signal?? För det kände jag flera gånger med Lilla C att jag var tvungen att hååååålla ut handen utåt för att hon skulle hålla sig på banan. Långa sträckor. Vad säger ni hästkunniga? Så får man inte göra?

Hon påminde mig även om att jag ska vinkla tummen utåt när jag tar ett ledande tygeltag. Den informationen var helt ny för mig!! :-O

En annan sak som läraren informerade mig om idag var att jag ska rakställa på raksträckor. Det låter kanske som en självklarhet för er andra, men jag har faktiskt inte fattat det. Jag trodde att man alltid ska huvudet ställt (oftast inåt då), oavsett om man är i hörn eller på raksträckor. För vad är annars skillnaden på att ställa i ett hörn och böja? Jag menar, jag känner till skillnaden. Men när ska man BARA ställa i ett hörn? Och om man alltid ska böja i ett hörn och alltid rakställa på raksträckor, i vilka lägen gäller enbart ställning då?

Shit, det här blev en hel roman........

 

Reflektion efter lektionen...

En lektion som gick i frustrationens tecken. Jag tror till och med att jag grät en skvätt efteråt för att jag kände mig så misslyckad. Jag kände mig också väldigt frustrerad över att läraren inte förstod mitt problem med att jag inte kunde ta ut hörnpasseringarna ordentligt och att hon inte gav mig några bra svar på vad jag skulle göra för att kunna styra Lilla C bättre. Jag kände mig också frustrerad över att hon inte lyssnade på mig när jag förklarade att det var något konstigt med ett av Lilla C's bakben vilket förstörde hela lektionen eftersom jag knappt vågade rida henne.

Men men, det är bara att rycka upp sig och blicka framåt! Och så får ni gärna svara på mina frågor och framför allt det där med när man ska ställa och inte, för det har jag inte förstått och jag tycker inte heller jag hittar några bra svar på det när jag googlar...