Capriole

 

Efter gårdagens äventyr på en häst som var alldeles för mycket häst för mig så blev jag bönhörd och fick en mycket mindre och behändigare häst (D-ponny för att vara exakt!) tilldelad. Den var vit och alldeles ljuvligt söt!! Rysligt snäll dessutom, både i boxen och på "banan".

 

Hästen var lite seg, men med ett spö i handen kom vi ändå framåt. Det dugde gott åt mig, dagen efter "fullt ös medvetslös".

 

Vi jobbade bara på volt idag. Och precis som innan tycker jag det är svårt att hålla hästen kvar ute på spåret. Hästen faller gärna inåt, eller VI faller gärna inåt ska jag väl säga med tanke på att det händer på varenda häst jag sitter på. Drar alltid inåt i volterna. VARFÖR???? Jag blir tokig!!

 

... Vilket gör att jag måste styra ut hästen hela tiden och då tappar jag ju ställningen!! :O För hur ska man kunna ställa hästen inåt och samtidigt leda den utåt....? Hm... Är det någon hemlighet här som jag inte riktigt begriper? Någon?

 

Galoppen gick bättre idag. Eller ja... bättre och bättre var väl att ta i. Vi gick från ett dike till ett annat. Igår var det "fullt ös medvetslös" och idag var det snarare precis på gränsen att vi kom upp i galopp. Hästen släpade benen efter sig, skuttade lite halvhjärtat och saktade sedan av. Och sen ville den knappt galoppera mer. Jaha.

 

Dessutom blev det fel galopp en av gångerna, men jag begriper inte riktigt varför för jag tror inte att jag gav fel galoppfattning. Sen fick jag kritik för att händerna skumpade och för att jag kniper med benen i galoppen vilket gör att jag nästan tappar stigbyglarna. Inget nytt under solen där.

 

Nu låter det som om hela lektionen gick absolut värdelöst, men nej! Det tycker jag faktiskt inte! Skritten och traven gick väldigt bra och jag fick till och med lite fin form på hästen. Ända tills vi skulle galoppera då. Hehe. Då sköt hästen upp nosen i vädret, lade sig på bogarna och började slänga med benen åt alla håll. Kanske var det för att jag alltid tappar tygelkontakten i galoppen?