Capriole

 

Vem är jag som sitter här bakom tangentbordet och gnatar? Jag skulle väl vilja kalla mig för en vuxen tjej i sin allra bästa ålder, som i höstas flyttade från Stockholms storstadsliv ut i skogen på landet för att uppfylla sina barndomsdrömmar. Här har jag tillsammans med min cowboy köpt en liten (bond-)gård som vi nu tänker renovera upp och göra om till en hästgård. Varför hästgård? Jo, men alltså... Ni vet. Den där drömmen..! Öppna, gröna fält. Ståtliga hästar som frimodigt står och betar. Solnedgång... Gödseldoft... Uteritter i skogarna... Picknick med hästarna vid sjön... The list can go on. Behöver jag förklara mer...? :-D

 

Eftersom varken jag eller min make har några som helst erfarenheter av hästar insåg vi att för att kunna skapa en hästgård kan det ju säkert vara lämpligt att åtminstone en av oss kan rida... Sagt och gjort. Lotten föll på mig! Lyckliga jag!

 

Nämnas bör också att jag även har en fantastiskt söt liten hundvalp som heter Lucia (som jag gärna tränar och ställer ut!) och en 6-månaders son som är den snällaste, goaste bebis man kan tänka sig.

 

 

Hur står det då till med min hästkunskap? Nä, inte alls. Den varken står eller ligger, den absolut icke-existerar!

 

Som sagt. Jag har aldrig tagit ridlektioner tidigare i mitt liv och har ungefär noll erfarenhet av hästar (jag har testat att rida hos någon kompis någon gång). Jag har till och med varit rädd för dem... alltså verkligen rädd! Att höra en häst frusta kunde för några veckor sedan nästan få mig att flyga baklänges. ;-) (Det är just därför jag tycker att denna resa ska bli så spännande...!) Djurintresserad har jag alltid varit. När jag för någon månad sedan bestämde mig för att det var dags att väcka alla de muskler som förtvinat under graviditeten till liv så kändes det därför som ett naturligt val att välja ridning som träningsform.

 

Egentligen tänker jag väl bara att detta ska förbli en hobby och en sund sport att utöva för att hålla min kropp i trim. Men om jag känner mig sjäv rätt så kommer det inte riktigt stanna där... Var det kommer stanna vet jag inte heller, men jag är totalt oförmögen att göra någonting halvhjärtat. Ska det vara, så ska det vara liksom!! Då är det all in som gäller! 150% engagemang, och mål som sträcker sig långt över rimlighetens gränser. ;-)

 

Men att lära sig att rida är minsann ingen dans på rosor, det har jag redan hunnit märka av. Men jag är beredd att kämpa och slita under tårar och blodutjutning för att lyckas göra min capriole! :-D

 

Så här är det. Nu när jag börjar denna blogg så har jag redan hunnit rida i (hör och häpna!) två månader. :-P Jag är inne på min 11:e lektion och har vid sidan av det ridit 5 gånger på islandshäst. Men jag har noggrant dokumenterat varje lektion hittills och tänker att jag helt sonika kan kopiera in dessa dagboksinlägg här, så att den som vill kan få läsa om min resa helt från början.

 

Jag rider nu 1-2 gånger i veckan, varannan vecka 1 gång och varannan 2, varav den vanliga lektionen är i grupp och den andra (ca. varannan vecka) är på islandshäst. Dessa olika lektioner är för olika instruktörer.

 

Okey.... då säger vi hej, hopp, galopp och rasar ut på fältet! Häng med! :-D