Capriole

 

Denna lektion jobbade vi med:

 

Idag sattes jag på hårt prov. Mr W var på ett bedrövligt morgonhumör och började bete sig irrationellt och ilsket redan innan jag kom in i ridhuset. Ryggade, snurrade runt och kastade sig åt sidan.

 

Det gick bra att sitta upp och vi värmde upp som vanligt med skritt och långa tyglar. När det så var dags för arbetstrav blev Mr W plötsligt väldigt stirrig. Han sprätte iväg på något slags vingligt, struttigt trav och tvärstannade sedan vid bokstav B, så att jag höll på att segla över nacken på honom. Vi stod så där en stund och fightades i någon slags ihärdig dragkamp. Han var ilsken och jag var frustrerad. Ju mer jag drev, desto mer bet han sig fast i bettet och ryggade baklänges eller åt sidan. Så jag valde efter en stund att ge efter, låta honom gå in på en volt så att han kunde varva ner och sedan komma tillbaka. Det var instruktören inte helt glad för. Hon hade helst velat se att jag bemästrade hans olydnad.

 

Nytt försök. Samma sak igen. Det var som något slags osynligt hinder framför oss. Vid bokstav B vägrade han att gå framåt, slängde sig åt sidan och gjorde skrumpsprång. Instruktören tappade tålamodet, beordrade mig att ta ett ooooordentligt tag i tyglarna och driva på utan att bry mig om hans trams. Så jag gjorde det. Hästen taggade till och började okontrollerat tvära över hela ridbanan. Jag kämpade åt höger. Hästen åt vänster. "Släpp inte, släpp inte! Låt honom inte vinna!" Ropade instruktören. Svettet rann i pannan på mig. Han snubblade några gånger över sina egna ben och jag började bli rädd för att vi skulle gå omkull. (Så här i efterhand förstår jag ju att jag borde jobbat mer med att styra ut honom på spåret med hjälp av innerskänkel, med det var ingen information som jag hade fått lära mig vid det här stadiet.)

 

Instruktören sprang fram och tog ett bestämt tag i hästen för att korrigera hans beteende. Hästen fick fnatt och bockade obehärskat. Jag tog tag i manen och höll i för glatta livet. Lite rodeo-träning, helt enkelt. :-D "Jag vet inte om vi ska fortsätta lektionen med honom." Sa instruktören tveksamt. "Kan du klara detta?" Jag nickade sammanbitet. "Du måste vara mer förutseende! Du måste vara beredd på att han kan göra så här, så att du kan påverka och visa vem som bestämmer redan innan det händer. Han lär sig annars att han kan komma undan! Var tydlig och obeveklig i dina hjälper!" Hon gav mig en ridpiska och jag fick ordern att använda den om det behövdes. Jag kände mig obekväm med att använda ridpiska och dessutom hade jag svårt för att koncentrera mig på att hålla den rätt samtidigt som jag kontrollerade allting annat. Brukar man rida med ridpiska? Är det vanligt?

Jag ville så gärna visa henne att jag kunde behärska situationen. Så jag skänklade igång honom och så bar det av. Vi hade en liten kamp varje gång innan bokstaven B. Jag kände hur han började spänna sig och bli stirrig några meter innan. Men jag bet ihop, samlade mig och honom och drev honom obevekligt framåt på spåret. Nu var det sluttramsat!

 

"Bra jobbat!! Jag trodde faktiskt inte att du skulle klara av att reda ut detta. Det började bli lite överkurs..." Ropade instruktören. Vi red på varv efter varv. Mr W fortsatte att försöka kollra bort mig, men jag bet mig kvar på ryggen som en liten iller och gav inte med mig. ;-) Och instruktören stod i mitten och var så nöjd och sken som en sol!

Bra slut på en katastrofal början.

 

 

Ja, lektionen gick väl kanske inte så bra på sätt och vis. Och ändå så gick den ju det - tillslut. Jag blev utmanad och höll på att förlora slaget, men reste mig igen och tog revansch. Det får räcka så här långt.

 

Läxan jag lärde mig denna gång var att vara mer förutseende med hjälperna, mer bestämd och tydlig. Jag har en tendens att vara för slapp, bara "åka med" och bli överraskad av allt som händer istället för att vara en trygghet för hästen och visa var han ska och vad han förväntas göra. Det fungerar inte på en hästrygg. Man måste alltid vara beredd på att vad som helst kan hända. Balansen måste sitta, huvudet måste vara skarpt och hjälperna stadiga och tydliga.

 

Det är min nya insikt. :-D