Lektion 5 - fokus på sits och tygeltag

 
 
Att göra hästen iordning...

Idag fick jag göra iordning hästen innan lektion, för första gången. (Jag bad om det sista lektionen och läraren tyckte att det var ett utmärkt förslag. Det var ju liksom onödigt att hon skulle lägga extra tid på det om jag ändå så gärna ville! Ehh... Klart jag vill!! Varför fick jag inte göra det redan på första lektionen?) 

Alltså, det är ju egentligen inte så svårt... man ska bara komma ihåg att göra allting rätt. Och minnet är väl inte en av mina starkaste personliga resurser! ;-)

  (Jag och en av ridskolehästarna...)

Att göra iordning hästen inför lektion:

  1. Ta av täcket (om det finns ett sådant!)
  2. Borsta av hästen, kamma igenom man och svans
  3. Kratsa hovarna
  4. Sadla
  5. Tränsa

Men det är lättare sagt än gjort. Jag tyckte det var ganska läskigt... Hästar är stora och respektingivande djur och jag har väl varit rädd för dem i hela mitt liv tror jag. Det är ju inga små kaniner vi snackar om!

  

 

Några av de problem jag stötte på under iordninggörandet:

1. Att komma in i spiltan (ja, hästen stod i spilta idag). Den där "700-kilos-rumpan" liksom tornade upp sig över mig så fort jag försökte få kontakt med hästen. Den blockerade alla vägar in (samt alla flyktvägar ut)! Och jag kände mig inte jättesugen på att gå fram till den där rumpan, knacka den på "axeln" och be den flytta på sig. :-/ Jag tänkte nämligen att det ju måste vara fantastiskt frestande för hästen att mata in en perfekt knäskålsspark på mig då. Jag höll mig helst några goda 3 meter ifrån bakhovarna.

Så hur gör man? Plan B. Jag försökte knacka i spilt-väggen. Tala om för honom att "nu kommer jag, hallå, gå åt sidan! Det är en oooooorder!!". Men han bara tittade oförstående på mig. Skelade med ögonen och dreglade havre. Plan C. Jag försökte prata med honom. Tala honom tillrätta! Jag berättade att jag var nybörjare och att han måste vara snäll och släppa in mig, eftersom jag ska ha lektion om en halvtimma. Inget resultat. Istället svarade han med en ljudlig fis som förorenade hela stallet, och fortsatte tugga på sitt förbarskade havre. Däremot fick jag under samtalets gång en stor publik bland övriga stallets invånare. Alltså hästarna. De stack alla ut sina huvuden och glodde på mig. Tittade på varandra och garvade. Antagligen. På hästspråk.

Tillslut, och i grevens tid, kom en 8-årig stalltjej skuttande och undrade om jag behövde hjälp. "Ja, han vill liksom inte flytta på sig!" Förklarade jag skamset. "Åh.. då gör du bara så här!" Hon sprang fram och daskade till hästen på rumpan. Den stora tunga rumpan tog omedelbar ett fjäderlätt skutt åt sidan. Jag tackade så hjärtligt för hjälpen och ålade mig in genom spiltan, med ryggen upptryckt längs väggen. Bad en stilla bön att allt skulle gå bra och att han inte skulle känna sig trugad att tugga på mig.

 

2. Att kratsa hovar. Jag tror att hästen förstod att jag var nybörjare, för han passade på att vila hela sin tyngt på mina stackars späda axlar när jag försökte kratsa hovarna. Det var ett enormt tungt arbete. Jag slet som ett djur för att bära upp hästens ben och svetten rann i pannan på mig. Dessutom var jag konstant livrädd när jag stod och grävde i bakhovarna. Jag föreställde mig hur jag sorgset vandrade hemåt efter denna lektion, med en platt näsa och ett blått öga... Men det gick bra. Hästen tog hänsyn till att jag ville ha både näsa och ögon i behåll.

3. Att tränsa. Ja, själva tränsandet som helhet var inte så krångligt. Men däremot ville inte hästen öppna munnen för att ta emot bettet. Han satte mulen i vädret och slängde med huvudet så fort jag försökte få tag på honom. Och när jag äntligen fick tag på mulen och försökte lirka in bettet bet han ihop tänderna så att käken gick i baklås. Efter ännu några spillda svettdroppar dök tillslut läraren upp, körde helt sonika in sina tummar i gapet på hästen och så gled bettet in! Hur enkelt som helst!

 
Denna lektion jobbade vi med:
  • Balans, sits och hållning
  • Extra fokus på händer
  • Skritta och trava (lättridning) på volt och fyrkantsspår, samt diagonalt

Äntligen!! Efter två lektioner som i det närmaste kan beskrivas som ”att stå och stampa i motvind”, att pissa på ett elstängsel eller försöka slicka på en iskall lyktstolpe, så var denna lektion i det närmaste ett "halleluja moment". Jag och hästen var i harmoni. Åtminstone så som en ostadig ryttare kan vara i harmoni med en häst som (nästan) helt saknar bjudning.

Vi tragglade det gamla vanliga under lektionen. Driv, driv. Rak hållning. Ner med hälarna. Stadig rytm i traven och skritten. Ge och ta! Glöm inte att hela tiden ge och ta!

Vi fokuserade mycket på tyglarna, att aldrig bil stum i dem, men ändå ha en stadig kontakt hela tiden. Känslan ska vara elastisk och mjuk, men stadig. Jag blir lätt för slapp i händerna eftersom jag är rädd för att rycka och göra illa hästen i munnen.

Vi red på volter, utmed fyrkantsspåret och diagonalt. Läraren tyckte att det i det hela taget såg riktigt fint ut och menade att jag är redo för att hoppa in i några av de högre ridskolegrupperna. Hon menade att jag till och med kunde hoppa över två grupper och direkt in i den tredje som jobbar med bommar och galopp. Det kändes ju fantastiskt uppmuntrande! Och spännande!

 

Reflektion efter lektionen...

En bra lektion, i det hela stora hela. Lite läskigt att göra iordning hästen själv, men det kommer jag väl känna mig tryggare med i sinom tid, hoppas jag? (Lite lustigt, men jag känner mig betydligt tryggare på hästryggen än på marken bredvid hästen. Varför?)

Hur tyckte ni det var att göra iordning hästen själv den första gången?


Kommentera här: