Lektion 1 - skritt och trav på longeringslina
Första lektionen... Och här står jag, nervös och spänd som ett barn inför julafton, redo i mina nya lilarutiga ridbyxor!
Jag har investerat i olika ridbyxor. Jag har två vita, ett par vinröda och så dessa lilarutiga. Jag tänker att det kan vara kul att variera sig ibland, efter humör och situation liksom! Och de vita sparar jag tills jag nått lite högre höjder. De får inte missbrukas! ;-) Förutom detta hade jag naturligtvis också investerat i en bra hjälm och säkerhetsväst, så att jag så gott som möjligt kan minimerade risken att bli ihjältrampad och få huvudet sprängd när jag så småningom flyger in och smakar på ridsargen.
LEKTION 1 (privat)
Vi kom framåt. Jodå! Det kändes vingligt och lite obehagligt. Inte alls som att sitta på en stol! Stor var han också, bjässen, och långt var det till marken. Jag undrade i mitt stilla sinne hur i hela friden jag skulle lyckas hålla mig kvar på denna vandrande gungbräda när "bjässen" så småningom behagar traska upp i högre tempo.
"Och då testar vi trav!" Sa ridläraren som om hon hört mina tankar. Hon smackade upp hästen i trav. Jag flaxade runt på ryggen, ovig som ett spelande lokomotiv, mörbultad som ett oregelbundet frågetecken. Försökte hitta vad jag uppfattade var vad hon kallade för "lättridning". Upp, ner, upp, ner. Det gick. Men med kryckor. Vartannat gupp satt väl där det skulle medan vartannat liksom blev ett dubbelskutt. Inte av glädje. Det var snarare som om jag inte riktigt orkade resa mig ordentligt utan drogs ner i sadeln för tidigt. Dåliga benmuskler eller bara kass balans??
Vi övade halt och starter. Tempo och balans. Upp i trav, ner i skritt och vice versa. På volt och mellan koner. Jag och hästen lyckades rida ner åtminstone var femte kon, tror jag. ;-) Ungefär som förväntat. Inget att varken skratta eller gråta åt, det var bara att uthärda nederlagen. Hehe...
Är det någon av er läsare som minns hur det var att vara nybörjare? Har ni några erfarenheter/minnen att dela med er av? Hur kändes det för er? :-D
Det fanns ingen plats kvar i nybörjargrupperna så jag kom överens med ridläraren om att börja med privatlektioner tills jag nått en nivå så att jag kunde hoppa in i någon av de högre grupperna. Tyvärr blev lektionen endast ca. 20 min. På tok för kort för min smak. Jag hade velat rida längre, typ 1,5 h eller så? Minst! Hur ska jag annars hinna lära mig allt??
När jag kom till stallet denna första lektion stod redan hästen färdigryktad, sadlad och tränsad. En liten besvikelse! Men jag tänkte att jag väl i sinom tid skulle få lära mig att göra iordning hästen själv också.
Hästen jag skulle rida var en högrest fux, Mr W. Snäll, tålmodig och självklart extremt trög. En sån där "barnvänlig" hästvariant som helst inte rör sig mer än nödvändigt, som är allmänt skänkeldöd, frånvarande och lätt förvirrad. Ibland så uttråkad att han bara helt sonika ställer sig och gå-strejkar.
Denna lektion jobbade vi med:
- Halt och start
- Hitta balans och styrning (öva på ledande tygeltag)
- Skritta och trava på volt mellan koner
- Lära sig "rida lätt"
För säkerhetsskull spände instruktören upp min häst på longeringslina, så att jag skulle slippa hålla koll på var jag och hästen tog vägen. Antagligen också för att inga allvarliga dödsfall skulle ske. Det kändes lite fånigt, men jag bet mig i läppen och accepterade säkerhetsåtgärden.
Vi kom framåt. Jodå! Det kändes vingligt och lite obehagligt. Inte alls som att sitta på en stol! Stor var han också, bjässen, och långt var det till marken. Jag undrade i mitt stilla sinne hur i hela friden jag skulle lyckas hålla mig kvar på denna vandrande gungbräda när "bjässen" så småningom behagar traska upp i högre tempo.
"Och då testar vi trav!" Sa ridläraren som om hon hört mina tankar. Hon smackade upp hästen i trav. Jag flaxade runt på ryggen, ovig som ett spelande lokomotiv, mörbultad som ett oregelbundet frågetecken. Försökte hitta vad jag uppfattade var vad hon kallade för "lättridning". Upp, ner, upp, ner. Det gick. Men med kryckor. Vartannat gupp satt väl där det skulle medan vartannat liksom blev ett dubbelskutt. Inte av glädje. Det var snarare som om jag inte riktigt orkade resa mig ordentligt utan drogs ner i sadeln för tidigt. Dåliga benmuskler eller bara kass balans??
Vi övade halt och starter. Tempo och balans. Upp i trav, ner i skritt och vice versa. På volt och mellan koner. Jag och hästen lyckades rida ner åtminstone var femte kon, tror jag. ;-) Ungefär som förväntat. Inget att varken skratta eller gråta åt, det var bara att uthärda nederlagen. Hehe...
Jag har ingen film från lektionen, men skulle gissa att jag såg ut ungefär så här! :-D :-D
Reflektion efter lektionen...
Det var minsann en lärorik lektion. Måttligt pinsam, men lärorik! Det kändes lite som om jag tappade all värdighet där på hästryggen, när jag som vuxen kvinna förvirrat flaxade runt utan mål och riktning, utan att begripa ett skvatt om hur dessa kolossala djur ska bemästras. Men jag bet ihop och uthärdade förödmjukelsen. Insåg att det var en naken födelse jag bara måste gå igenom, detta med att vara nybörjare.
Jag längtar intensivt tills den dag då jag har kommit så långt att jag kan segla fram på hästen utan att skämmas!
Är det någon av er läsare som minns hur det var att vara nybörjare? Har ni några erfarenheter/minnen att dela med er av? Hur kändes det för er? :-D
Hej igen! Känner att jag nördat ner mig lite i din blogg nu men har för första gången hittat någon som verkar vara i snarlik ålder hihi :D Och som börjat rida i år! Jag relaterar så otroligt massor till detta inlägg :) Det var helt sjukt första gången. Vore jätte roligt att kanske kunna ha mail kontakt, vill så snacka om detta med någon men mina polare är totalt anti häst och ointresserade så det blir lite svårt.