Capriole

 

 

Denna lektion jobbade vi med:

 

Idag har jag avancerat upp till en svårare grupp (grupp 4) och rider därför nu lektion på måndagar istället för torsdagar. Man kan ju undra lite över det, med tanke på att det gick så uselt på senaste privatlektionen. Men uppenbarligen tror läraren på mig, hur det nu kan komma sig, och jag är tacksam över att få denna chansen att få jobba lite hårdare på en högre nivå. Jag ser fram emot att lära mig av de andra i denna gruppen.

 

Jag var nervös. Givetvis. Detta är en grupp med riktigt duktiga och rutinerade tjejer. De flesta av dem runt 9-12 år och har ridit ca. 3-5 år. I denna grupp ska man kunna hantera galoppen, börja på allvar med hoppning och jobba med hästens form. Dressyren ligger på Lätt C1-2-nivå.

 

Läraren brukar alltid vara väldigt hård mot mig. Hårdare mot mig än de andra i gruppen. Antagligen dels för att jag är vuxen och förväntas göra allt bättre och lära mig allt snabbare än alla barn (Vet dock inte vem som har fått för sig att man skulle ha så mycket lättare för att lära sig rida som vuxen?? Tveksam till det. Barn är betydligt modigare och smidigare, enligt min uppfattning.) och dels för att hon vet att jag är ambitiös och vill gå långt. Så hon sätter höga och stenhårda krav på mig. Jag tycker det är bra. Samtidigt som jag ibland känner mig alldeles nertryckt i hasorna av det och flera gånger har gått hem med gråten i halsen från lektionen.

 

Idag var en sån lektion. En sån där lektion när hon fick mig att känna mig riktigt usel. (Jo, jag ska byta både ridlärare och ridskola nu till årsskiftet!). Och förutsättningarna var ju inte vidare bra heller eftersom jag fick samma häst som sist på privatlektionen då allt gick fel. Den hästen som var lite småhalt och gick snett och drog inåt i hörnen. Att hästen hade problem med sitt vänstra bakben visste jag inte vid detta laget, vill jag poängtera!! Det har jag fått bekräftat efteråt. Annars hade jag vägrat ridit den. Jag hade påtalat gången innan att hästen kändes halt och att något var konstigt, men läraren viftade bort den och menade att hästen var synad in i minsta detalj och det var inget fel på den. Den var bara otränad, då den är ny på ridskolan och har stått oriden ett bra tag.

 

Jag köpte den förklaringen eftersom jag inte kan något själv om hästar och hälsa. Idag skulle jag rida samma häst och jag hade samma problem. Förutom att hon drog inåt konstant så var hon även svår att få upp i galopp. Det hade nog inget med benet att göra, utan hon har helt enkelt en trög motor och har alltid haft. Man behöver spö på henne för att få någon reaktion. Men något spö fick jag inte använda mig av idag (ibland får vi det och ibland inte, det följer inget särskilt mönster) och just denna lektion var hon trögare än vanligt. Helt omöjlig att få upp i galopp.

 

Idag tränade vi alla gångarter på volt. Hon var riktigt fin och framåt i skritten och traven och jag fick till en riktigt fin form på henne!! Upplevde jag iaf själv. Hon frustade och trampade och kändes mjuk och fin i handen. Allt kändes väldigt bra och jag kände att jag hängde med på de andras nivå i gruppen - ända tills den där #()#€"&%!! galoppen. Så fort jag gör galoppfattningen är det som om hon bara kastar sig inåt, (i bästa fall) tar några skutt och sedan går tillbaka i trav igen. I de flesta fall kom det inte ens några galoppsprång utan hon bara drog inåt och rusade iväg i slängtrav. I helt fel riktning dessutom.

 

Bara pinsamt. Och det blev sämre och sämre för varje gång jag försökte få upp henne i galopp. Det var som om hon inte orkade. Högergaloppen var än mer omöjlig än vänstergaloppen. Jag spekulerar i det tysta om det kan ha med hennes ena bakben att göra...? Kan det vara så att hon är så trött och otränad och dessutom har lite ont så att hon inte vill/kan/orkar galoppera???? Hon ska uppenbarligen ha stått stilla och inte blivit riden på många månader, pga. en tidigare skada.

 

 

Alltså förutom galoppen så var det en bra lektion där jag kände att jag presterade allt jag hade att ge! Jag var 110% fokuserad. Jag försökte tänka på att vara försiktig med munnen eftersom jag vet att hon är känslig och jag försökte hela tiden ha henne "mellan hand och skänkel". Vad det nu betyder... Lilla C verkade tycka det var kul att jobba på och det ser jag som den största bekräftelsen. Tack Lilla C! <3 Lilla hjärtat.