Capriole

 

Jag vet inte om det har framkommit hur jag lägger upp mina lektioner, men jag går alltså på vanlig ridskola och rider i grupp en gång i veckan. Sedan tar jag extra privatlektioner på islandshäst för en annan instruktör, så ofta jag hinner och har råd. Ungefär varannan vecka.

 

Jag lär mig mycket på båda formerna av lektioner och jag tycker de kompletterar varandra fint. Men jag kan ändå känna att det går liiiiite för långsamt framåt på grupplektionerna. Eftersom det inte finns någon särskild vuxengrupp så får jag ju rida med juniorerna och utvecklingen är därför inte så jättesnabb. Barn har ofta en otrolig förmåga att våga mer än vuxna och också tror jag att man har lättare att bli duktig på ridning som barn, man är mer mottaglig för att lära sig, men som vuxen kan du å andra sidan ha lite mer ambitioner och kanske vara mer målmedveten om var man vill och vad man behöver lära sig. Man förstår lite bättre var man står och vad man behöver göra för att komma framåt.

 

För min del är inte ridningen bara en skojig träningsform. Det VAR det i början!! Det var därför jag bestämde mig för att börja rida - för att jag ville komma i form efter graviditeten. Men nu är det mer än så. Det är en dröm, en vision, en ambition, ett måste! Jag vill komma så långt jag hinner och orkar komma - med de knepiga förutsättningarna man har som småbarnsmamma och heltidsarbetare.

 

Därför är det inte tillräckligt för mig att rida runt i cirklar i en grupp på ridskola. Det är absolut kul och utvecklande, det också!! Men det är inte tillräckligt för mina ambitioner.

 

Vilket är anledningen till att jag nu överväger att komplettera med ytterligare privatlektioner (på storhäst då - eftersom de andra är på islandshäst och det skiljer ju sig en hel del), så mycket jag hinner och har råd med. Min man börjar väl tycka att denna hobby slukar lite väl mycket av plånboken... :-D Men det problemet känner ni nog alla till, ni ryttare där ute!!

Jag vill tävla. Det skulle vara så sjukt kul att bli tillräckligt bra för att kunna tävla någon gång!! Men det verkar å andra sidan gräsligt dyrt att hålla på med det... Man ska transportera hästar hit och dit, lägga pengar på utrustning och inte minst ta privatlektioner (tänker jag mig?) om man verkligen ska bli bra.

 

 

Jag har några konkreta läromål som jag vill uppnå som ser ut ungefär så här:
1. Jag vill lära mig rida nedsuttet i trav.

2. Jag vill lära mig galoppera.

3. Jag vill lära mig hoppa.

4. Jag vill lära mig skänkelvikning.

5. Jag vill lära mig skolorna.

6. Jag vill börja träna på programridning.

7. Jag vill köpa min egna första häst!! Kanske två. ;-)

8. Jag vill KANSKE testa på att även tävla inom hoppning. (Känns lite läskigt i nuläget, men jag kanske fastnar för detta också i framtiden?)

 

9. Jag vill få godkända resultat på en Lätt C-tävling.

10. Jag vill få godkända resultat på en Lätt B-tävling... Osv!!!

 

UPP TILL DESSA monsterdrömmar...

 

11. Jag vill lära mig galoppombyten.

12. Jag vill lära mig galoppiruetter.

13. Jag vill lära mig piaff.
14. Jag vill lära mig passage.

15. Jag köpa in unghästar och lära upp till Grand Prix-nivå eller så långt vi kan komma.

 

Jag borde veta hut och hålla mig till drömmar som är realistiska. :-) Men ack, jag är en nörd av högsta slag, en hopplös romantiker, optimist och drömmare. Jag kan inte låta bli att tappa mark när jag tänker framåt. Jag är obotlig och verklighetsfrånvänd.

Finns det någon mer ryttare där ute som också har drömmar och ambitioner som kanske egentligen inte är så realistiska? Eller som kanske ÄR realistiska? :-D Hit me!!! Berätta om era mål/ambitioner!!! Var är ni - hur långt har ni kommit - och var vill ni komma?