Capriole

 

Andra lektionen på islandshäst. Det är både lärorikt och förvirrande att rida lektioner både på "vanliga" hästar och på islandshästar. Det är så mycket som skiljer och även mycket som skiljer åt mellan de olika instruktörernas åsikter/pedagogiker om hur man ska rida och hantera hästarna.

 

Vi jobbar väldigt tekniskt på islandslektionerna och det tycker jag är kul!!

 

 

Idag började vi som vanligt med att värma upp på skritt. Vi jobbade med att få hästen att starta eller göra halt enbart genom att använda rösten och vikten. Rösten fungerar finfint, tycker jag, men vikten var lite svårare. Som vanligt är jag alldeles för försiktig i mina hjälper. "Överdriv lite!" tyckte instruktionen och när jag upplevde att jag i princip gjorde cirkuskonster på hästryggen menade hon att det knappt syntes. Jaja... det där med att vara bestämd och övertydlig är uppenbarligen inte min starka sida.

 

Att styra, starta eller göra halt med hjälp av sin vikt (enkelt förklarat)

• Starta - Luta sig lite framåt och driva med sätet
• Göra halt - Bli "passiv" i sätet och tung i rumpan. Ev. luta lite bakåt.
• Gå åt sidan - Luta sig åt det hållet man vill att hästen ska gå

 

Sedan jobbade vi volter. Jag fick öva mig på att göra små volter, på en stor volt. Först fick jag göra det enbart genom att använda "ledande tygeltag" (Dvs. bara med hjälp av tyglarna! För nybörjare finns det en häst-ordlista att läsa här!). När jag bara styrde med tyglarna blev volterna alldeles för stora och hästen lutade på ett konstigt sätt. Bakdelen följde inte med i spåret utan liksom "sladdade" utanför. Inte så välfungerande, med andra ord. När jag kombinerade tygelhjälpen med skänklarna, vikten och sätet, så blev plötsligt volterna otroligt mycket bättre och jag kunde göra dem så små att det nästan blev (skritt-)piruetter. Intressant!!

 

För att få en bra volt måste man förstå hur man ställer och böjer hästen, samt hur man balanserar upp den. Det kallas för att man ska få hästen att "spåra" (bakbenen ska trampa i frambenens spår).

Hjälper som kombineras för att få en riktigt liten volt (eller överhuvudtaget för att få till en bra volt!)

• Innertygeln (dvs. den tygeln som är in mot voltens mitten) - leder och ställer
• Yttertygeln - reglerar ställning och gör förhållningar
• Innerskänkeln - böjer/formar hästen, driver och balanserar upp om bogen faller inåt (kan även användas som vikthjälp om volten behöver bli mindre)
• Ytterskänkeln - sidförande, drivande och balanserar in bakdelen i spåret (detta görs genom att man för ytterskänkeln lite bakåt!)
• Sätet - Driver på, formar och styr hästen genom att kroppen och höfterna vinklar sig åt det håll hästen ska och så som hästen ska böja sig (volten kan även göras större och mindre med hjälp av kroppsvikten och vilket sittben man vilar på etc.)

 

Slutligen jobbade vi med tölten. Att få upp hästen till en snygg och kontrollerad tölt från skritt eller direkt från halt. Detta gjorde jag genom att samla upp hästen och göra en halvhalt innan tölten för att visa att "nu händer någonting nytt". Sen gäller det under hela tölten att ha en bra balans mellan drivningen och förhållningarna. Ja, detta är en hel vetenskap som inte kan läras med hjälp av ord... Den måste kännas... Det är bara att nöta och nöta övergångarna. (Och återigen önskade jag så innerligt att jag hade en egen häst så jag kunde få mer tid i sadeln!)

 

Efter ett antal töltövergångar fick hästen uppenbarligen mersmak (eller kanske tröttnade hon på mitt gnat?) och bestämde sig för att bita sig fast i bettet och bara rusa på utan att ta någon hänsyn till vad spratteltanten på ryggen sa. Med tanke på att hästen jag red var en ovanligt pigg, pensionerad tävlingshäst (5-gångare! Alltså hon har tävlat i isländarnas femte gångart som heter "flygande pass"!) så kan ni kanske räkna ut vilket tempo hon fick upp på några röda sekunder. Den lilla krutspjuvern!! :-D Jag blev inte rädd, men däremot spände jag mig när jag försökte få stopp på henne och det fick ju bara motsatt effekt. Jag försökte gång på gång slappna av eftersom jag visste att jag måste slappna av för att få stopp på henne, men det var så sjukt svårt när man blir nervös sådär... Lyckligtvis var vi ju inhägnade, så hon kom liksom inte så mycket längre än bara runt, runt. Slutet gott, allting gott.

 

Hon kom inte upp i flygande pass och det är jag innerligt glad för. För då hade jag väl byggt bo i någon trädtopp där uppe någonstans. Eller åtminstone hälsat på några fågelbon innan jag osmakligt landat ner i granngårdens höstack. (För att få upp ett regelrätt flygande pass behövs oftast en rejäl raksträcka som hästen kan sträcka ut sig på. Svårt att få hästen att springa flygande pass på volt.) Men för skoj skull ska jag visa ett exempel på vilken fart en sån här 5-gångare komma upp i...! Det är inte att leka med alltså!!!! :-D *respekt respekt*

 

(I början springer hästen i tölt, från och med 1:20 springer den i flygande pass)